Och så händer det igen. En person går och mejar ner tiotals oskyldiga offer. Jag är inte den första och alldeles säkert inte den sista att skriva ett inlägg som berör skolskjutningen i Sandy Hook-skolan.
Man kan ju förstås alltid säga att gärningsmannen är mentalt störd, att han inte har alla kottar i granen, alla knivar i lådan etc.. Man kan ju förstås alltid vara fly förbannad på gärningsmannen och kasta glåpord på både familjen för dålig uppfostran och på regeringen som låtit en sådan man falla igenom deras nät.
Jag tror inte att man någonsin kommer att fullständigt förstå hur det fungerar inuti dessa personers hjärnor. Vad är det som gör, att människan drivs till att göra något så ont? Och vad anser hen att är ont egentligen? Kanske räddar man världen genom att minska på dess befolkning... Borde man skärpa beredskapen? Borde man tala mera med barnen om detta? Vad skall vi göra !?
Frågor som kan driva en själv till galenskap...
Det är allmänt kännt att man inte skall fokusera på det dåliga och negativa i ens liv för att komma framåt, utan istället ta fasta på det positiva och utveckla det.
Christoph Treier är mental coach till många idrottsmän (och därtill en person som jag tycker att alla borde få höra ett och annat inspirationsladdat ord från); när han kom till vår skola och föreläste om att sätta upp mål talade han om Taxiprincipen. Säger du åt taxichauffören vart du INTE vill, ja då är det nog en tuff pärs för honom att fundera ut vart det är du egentligen vill. Säger du däremot vart du vill slipper du ju automatiskt att åka till ställen du inte vill hamna på.
Säkerligen vill vi inte komma till ett ställe där småbarn blir mördade eller där vardagen är otrygg. Vad jag däremot tror att de flesta vill är att ha en lugn tillvaro där ens barn tryggt kan leka och växa upp.
Vi måste själva jobba för en värld där detta är verklighet, och ett utmärkt sätt att göra detta är att stöda olika organisationer som kämpar för att göra världen till ett bättre ställe. Även om de inte just fokuserar på skolskjutningar eller hjälpande av psykopater, så blir världen mindre hemsk med deras hjälp. Varför inte ge bort en annorlunda juklapp? det är alltmera accepterat i vår värld att istället ge bort något som hjälper andra människor än en pryl. Varför inte ge möjligheten till
rent vatten i ett u-land? eller kanske göra en video på YouTube som stöder en viss
välgörenhetsorganisation? Möjligheterna är oändliga
"We need to decrease world suck and make this world more Awesome" - Hank Green, P4A
Det finns ändå Något som jag alltid har haft i mitt liv och absolut aldrig kommer att klara mig utan: musiken. När var liten har jag gått på flera danslektioner för att sedan inse att min koordination är så ute och cyklar att jag hellre sitter på sidan och klappar i takt. Dock har jag spelat piano sedan barnsben. Pianot har räddat mig många gånger. Inte så att jag har fallit från en klippavsats och pianot heroiskt fångat upp mig i sina mahognyarmar, men jag har fått utlopp för mycket känslor. Såsom mången idrottare springer bort sin agression eller en akrobat fokuserar på ett nytt svårt trick har jag använt pianot för att innesluta mig i en helt annan värld där jag bestämmer. Också om jag lyssnar på ett väl utfört musikstycke, klassiskt som pop, känner jag en känsla som jag inte skulle kunna beskriva som något annat än passion. utan den skulle jag känna mig tom.
